Fråga om depression och när man bör söka psykolog

Hej Psykologos.

Jag undrar vad det är för skillnad mellan att känna sig nere eller trist och att ha en depression? Hur ska man veta när man bör söka psykolog?

Mvh «A»

Psykologos svar:

Hej A, tack för din utmärkta fråga som berör psykologins grundläggande utmaningar kring vad som är sjukt respektive friskt och när man bör söka psykologisk behandling.

Vi kan börja med att konstatera att det finns många olika sätt att tänka kring dessa frågor. För oss på Psykologos är det viktigt att framhålla ett humanistiskt perspektiv, vilket innebär att vi ser människan som dynamisk, formad av erfarenheter och med en inneboende potential att kunna förändra sig. Den svenska professorn och psykiatrikern Johan Cullberg vill i sin klassiska bok Kris och utveckling bland annat visa hur kriser och trauman kan ge människan djupare självinsikt och därmed hjälpa henne att växa och utvecklas. Det kan alltså finnas utvecklingsmöjligheter och någonting att lära sig av det som är svårt och gör ont. Detta är vår utgångspunkt.

Naturvetenskapen har idag fått en mycket stark ställning i vårt samhälle. Detta märks också inom psykiatrin där patienter diagnosticeras och behandlas utifrån standardiserade behandlingsmanualer. Man är inspirerad av den kroppsliga vården där en viss diagnos kräver en specifik behandling: en infektion ska behandlas med antibiotika, ett brutet ben ska gipsas och så vidare. Det är också ofta relativt okomplicerat att skilja mellan sjukt och friskt: febern kan mätas och ett brutet ben syns på röntgenbilden. Vi menar att psyket inte fungerar på samma sätt. Det blir inte riktigt bra när man försöker beskriva psyket som om det fungerade precis som kroppen.

Att bli deprimerad, eller att uppleva någon annan form av psykiskt lidande, är inte samma sak som att bryta benet. Denna jämförelse, som vi så ofta stöter på, ger ingen rättvis bild av vad det innebär att vara deprimerad eller av hur det mänskliga psyket fungerar. Psykiskt lidande är komplext och orsakas av ett komplicerat samspel mellan flera olika faktorer. De tankar, känslor och beteenden som uppkommer vid exempelvis en depression avslöjar ofta något djupare inom oss. Freud menade att symptomet, liksom drömmen, dikten och konstverket, avslöjar något om vårt omedvetna. Att utforska sitt symptom kan alltså vara början på en inre resa. Vi kan knappast säga samma sak om ett benbrott.

Vi anser, utifrån en humanistisk ståndpunkt, att det är viktigt att framhäva likheter framför olikheter. Skillnaden mellan nedstämdhet, tristess och depression handlar för oss om gradskillnader (kvantitet). Alla människor lider och detta är en del av människans existentiella villkor. I dagens samhälle är det mycket fokus på att vi ska vara obekymrade och okomplicerade och det verkar finnas en stor rädsla för det som är smärtsamt, tungt och allvarligt. Vi vill framhäva att sorg och smärta är naturliga och ofrånkomliga delar av livet. Istället för att sjukförklara och fly dem så borde vi alla bli bättre på att möta dem och se vad vi kan lära av dessa erfarenheter.

Som du förstår så vill vi komma bort från uppdelningar som sjukt/friskt och normalt/onormalt. Det finns såklart inom psykologin tankar om hur man drar dessa gränser: I diagnosmanualen DSM definieras depression utifrån ett antal upplevda sinnestillstånd och beteenden där vi bland annat finner trötthet, initiativlöshet och negativa tankar. Allen Frances, som är en av författarna bakom DSM, har på senare tid varnat för en trend där vanlig allmänmänsklig sorg och nedstämdhet sjukförklaras och medicineras bort. Det finns alltså mycket som är problematiskt när vi tänker i termer av sjukt/friskt och försöker diagnosticera vårt psyke.

Så till frågan om när man bör uppsöka en psykolog. Det verkar vara en vanlig uppfattning att huruvida man bör uppsöka en psykolog eller inte avgörs utifrån graden av sjuklighet eller smärta. Det vill säga: ju sjukare eller ju mer plågad man är desto riktigare är det att uppsöka en psykolog. Denna tankegång indikerar att psykologisk behandling handlar om att ta bort det som gör ont. Precis på samma sätt som man inte bör sätta likhetstecken mellan psykiska och fysiska symptom så bör man inte heller likställa psykisk och fysisk behandling. Psykologisk behandling använder sig av språket och människans förmåga till självreflektion för att uppnå ett mer meningsfullt och tillfredsställande liv. Det handlar minst lika mycket om personlig utveckling som att få bort det onda. För moderna psykologiska behandlingsmetoderna som exempelvis ACT och positiv psykologi är syftet att, via självkännedom och förståelse för psykologiska fenomen, höja livskvaliteten och de tonar ned betydelsen av smärtlindring. Psykologisk behandling ska ge människan hjälp till att leva sitt liv fullt ut, trots symptom och lidande.

Detta svar ska absolut inte uppfattas som en förminskning av allvarligt psykiskt lidande eller en nonchalans inför människor som lider enormt av depressiva plågor. Tvärtom vill vi avstigmatisera psykiskt lidande och psykologisk behandling genom att visa hur depressiva tillstånd drabbar oss alla och inte bara en viss typ av människor. Vi vill normalisera negativa känslor och tankar och sänka tröskeln för att kontakta en psykolog. De allra flesta skulle enligt vår uppfattning ha nytta av att gå till en psykolog. Det kan bli ett intellektuellt äventyr. Vi menar inte heller att diagnoser aldrig fyller en funktion eller att vissa depressiva tillstånd inte är mer akuta och i större behov av vård än andra. Men på en generell nivå anser vi att psykiatrin, media och kanske även allmänheten, har en alltför stark tilltro till diagnoser och andra typologiseringar. En diagnos eller någon annan form av etikettering av det mänskliga psyket är oftare ett hinder än en öppning för självkännedom och utveckling. Man klamrar fast vid ett ord istället för att utforska sig själv. Det blir ofta ett cirkelresonemang som låter ungefär som: jag beter mig som x eftersom jag är x och orsaken till detta är x. Det är också ofta mer destruktivt än konstruktivt att se på sig själv som sjuk. Vad vi vill säga är: Var inte rädd för sorg eller tristess. De är naturliga delar av den mänskliga tillvaron. Våga möta det tunga och se vad det kan lära dig. Om du tycker att dina känslor, kalla det tristess eller depression, på något sätt hindrar dig från att leva det liv du önskar – sök då psykolog. Psykologens jobb är alltid att hjälpa människor leva ett så autentiskt liv som möjligt; ett liv utifrån ens egna värderingar, begär och önskningar. Finns det tankar, känslor, ideér och fantasier som hindrar dig från detta så kan psykologsamtal vara en hjälp. Det kan hjälpa dig att bearbeta och komma över dessa hinder så att du kan gå vidare med ditt liv.